Årets sista majdag

 
Hej från ett syréndoftande kök! Maj månad har varit fantastisk. Vi har haft picknickar, ätit frukost på bryggan, hängt på stranden och varit ute på långa kvällspromenader. Havet är ofta spegelblankt på kvällarna och det gör att det har tagit emot att gå in. Jag vill bara njuta och ta in allt.  
 
 
Och så har jag ju blivit uppvaktad på min första mors dag med en frukostbricka på sängen och fina gåvor från Tuve som gör en mamma gråtfärdig av lycka (misstänker att han fått en viss hjälp utav sin pappa). Kanske upplevs jag tjatig, men jag är så tacksam för livet!
 
Idag är det årets sista majdag. Jag ser så mycket framemot juni och att pappan snart går på semester. Den här sommaren ska vi njuta. Så det så. Går allt som planerat kommer juni börja riktigt, riktigt bra! Spännande va? 



En dag på stranden

 
 
 
 
ÅÅÅHH!!
 
Ja, precis så vill jag börja det här inlägget. Hemmamammalivet känns just nu extrahärligt på alla sätt och vis. Jag älskar ju att vara hemma oavsett årstid och känner att jag skulle kunna vara det i ungefär två evigheter, men just nu i denna högsommarvärme? Då njuter den här mamman till fullo!
 
Så idag har vi hängt på stranden. Tuve, Svea, min syster och jag. Tanken slog oss hur kall och regnig förra sommaren var. Kanske kom det till och med en och annan skur av snöblandat regn där i början av maj? Inte satt vi på stranden i bikini vart fall. Kanske, kanske slår denna badkruka på stort och tar ett kvällsdopp. Det känns som att det skulle behövas i denna 30-gradiga värme!



Ljuva maj

 
 
Det var igår. "Möt oss på stranden" skrev jag i ett meddelande till Tomas och så traskade jag iväg med en vagn fullastad utav picknickmat och filtar. Det skulle bli årets första middag på vårt favoritställe. En liten havsvik där kvällssolen alltid är helt magisk. Dit cyklade vi ofta under de år vi bodde i stan. Det blev närmare fyra mil, tur och retur. Men det var det värt. Det tyckte vi hela bunten, även Svea som brukade sitta i cykelkorgen och njuta utav att känna vinden i pälsen. Numera bor vi ett ynka stenkast från den där platsen. Lyxigt, tycker jag. 
 
Det var en överlycklig hund som fick syn på sin husse när vi kom fram till vårt middagsställe och Tuve fick plötsligt väldigt bråttom upp ur vagnen då han fick höra sin pappas röst. Det är så fint att se dem tre tillsammans. Det värmer så gott i en mammamattes hjärta.
 
 
 
 
På väg hem igen somnade Tuve med lilla foten nonchalant vilandes på kanten utav vagnen och jag passade på att gå ett varv runt vår gård för att sedan stanna med ansiktet mot havet. Det var så gott som vindstilla. Luften kändes varm och det doftade hägg och hav. Någon paddlade förbi på sin kanot. En syrenhäck för att rama in havsutsikten. En tanke jag bara inte kan släppa nu då jag sitter vid köksbordet och blickar ut. Låter det inte fint? Innan jag gick in igen plockade jag en liten bukett blommor. Den allra första från vår "trädgård".
 
Aldrig slutar jag förvånas över hur vädret kan skifta från snöblask till sommar på bara några veckor. Konstigt. Men framförallt underbart! Ljuva, ljuva maj...